Ibland, när jag har mina sämre perioder, då känns det som att varje dag är en kamp mot att överleva, eller iaf klara sej igenom dagen utan allt för mycket ångest eller panik. De dagarna minns jag knappt sen efteråt. De är som en dimma, jag kan göra saker utan att komma ihåg dem för allt jag tänker på är "Jag måste andas rätt, inte få panik nu, försök tänk rätt, prata inte med mej!, jag vill sova, tänk om mitt hjärta stannar, är de verkligen inget fel i bröstet eller på mina lugnor?" Å så håller det på.. ibland hela dagar. Nu vill jag tro att jag kommit så långt så jag kan tänka rätt å slippa få en panikångest-attack eftersom jag nu i flera dagar lyckats hålla dem undan.. men mitt i denna kamp mot mina egna tankar så pågår ju livet, å det vill jag inte missa!

För att få mej ur en sån ond tankespiral så ska det ganska mycket till men i lördags, då lyckades en go liten bebis vända på mitt mående bara genom att finnas :) När vi satt i bilen påväg till Andreas nyfödde brorsbarn så mådde jag riktigt piss, jag hade ont i magen och svalde luft för att jag hade ångest..tänkte mest på att de va bra att vi skulle till Uddevalla, då är det nära till akuten om jag måste ha hjälp.. (sjuka men vanliga tankar som kommer automatiskt när det känns som att bröstet ska sprängas) Kändes också till en början som att jag skulle svimma men då jag fick se den lille krabaten så fick jag en värme i hjärtat som sakta men säkert spred ett lugn i min kropp. Då kände jag mej bara lycklig att få se denne lille som precis kommit till världen och bara utstrålar värme å kärlek <3 Såå fint!!

Å hur går de me min mage då? Njaa.. Kände mej faktiskt lite förnärmad då läkaren direkt avfärdade min teori om Endometrios, det kunde tydligen inte va det om man hade mens :S  Känner att jag måste ta reda på mer om detta för det jag har läst bevittnar ju om hur vanligt det är att läkare feldiagnoserar å istället får man medicin för IBS (tarmsjukdom) eller UVI (urinvägsinfektion) å det var precis va min läkare gjorde också.. trodde att de va IBS. Så nu har jag tagit en himla massa prover å så fick jag några tabletter som jag ska prova men jag känner mej ändå lite tveksam. Får väl vänta å se va proverna säger nu då men.. Tycker inte att en tarmsjukdom ska orsaka ofrivillig barnlöshet ändå?... Å heller inte att jag får ont nästan bara vid ägglossning/mens.

Hmm...

När man ser en helt nyfödd liten bebis så önskar man mer än nåt annat att man kunde få sin egen <3

Ursäkta om jag äcklar nån me allt mensprat å sånt men jag tycker själv inte att de är nåt konstigt med det.

MEN!  jag är ingen Liv Strömqvist som tycker att man ska prata mer om vulva å vagina som jag hörde om på radion förut (mitt på dagen).. Den människan har ju fastnat i nåt slags Feminism-hets. Varför ska de pratas så mycket om det? Hon tom tyckte att de va orättvist mot kvinnor att det klottras mer manliga könsorgan än kvinnliga. Why?  o_O

Till sist, en bild på min "bebis" :)

Jaa, de blir som de blir med detta bloggandet. Precis som allt annat så får de bli när det finns tid å jag har lust te de :P

Har egentligen massa saker jag skulle berätta om, som kräftfisket osv men de blir för mycket just nu. Vi fick iaf mycket mycket kräftor på vårat fiske (370 st ca!!) och hade ett bra kräftkalas :) Såå roligt när man fiskat dem själv, å dessutom var de supergoda :)

Nej nu vill jag skriva om de där tråkiga igen.. Ångesten alltså. Jag har slutat helt med mina mediciner nu! Å de är knappt så jag vågar skriva om de men det går så jäkla bra ändå! Hade en vecka med yrsel, stötar i hjärnan osv.. såkallade utsättningssymptom som man kan få när man slutar med sådana mediciner. Ganska läskigt och jag mådde inte särskilt bra under denna dryga veckan :/ Men jag klarade mej hyfsat och var bara hemma från jobb 1 dag.

Det är typiskt mej att när jag mår dåligt så ska de inte vara 1 sak utan då kommer allt på samma gång. Jag har nämligen fått nån annan skit i magen/underlivet.. gör fruktansvärt ont några dagar innan mens varje månad, å det är inte vanlig mensvärk utan de här sitter längre upp i magen också å känns som en kniv i magen, ihop med illamående och diarré :/Åkte in akut för detta i Juni två gånger, var både hos vanlig allmänläkare å hos gynekolog men ingen fann något fel. Det finns en åkomma som heter Endometrios, som jag nu misstänker att jag har men det återstår att se. Den ska tydligen vara lätt att missa för läkare om de inte söker den. Ska till läkaren om 2 dagar.

Som den lilla hobby-hypokontrikern jag blivit iom min ångest så har jag ju läst på en del om Endometrios.. Sjukdomen ska också göra det mycket svårt att bli gravid å de kan ju kanske förklara varför det aldrig blivit något trots att jag aldrig använt p-piller eller liknande :S  Längtar till detta läkarbesöket som troligtvis kommer resultera i en remiss till Gyn å sen får jag vänta ännu mer men nu ska det iaf undersökas tills de hittar nåt! :)

Om någon som läser detta vet någon med Endometrios eller känner till sjukdomen bra, kommentera gärna!

Å så till fläsket då!

Vi hade ju 3 grisar.. Nu har vi 2... eller ja, den tredje ligger i frysen :P Det blev så. De hade nämligen hittat på ett sätt att rymma hela tiden, eller kommit på att strömmen inte var så stark iaf, så de var ute å rann hela nätterna å ibland var 1 ute å 2 inne å de va ett himla liv. En gris på rymmen är inte heller så lätt att få med in igen..speciellt inte om man är ensam som jag är på veckorna. Envisa små stenhårda svin. Vi provade en gång med ett "koppel".. det gör vi inte om kan jag säga :D haha,.. De är ju sjukt starka de små liven. Så vi bestämde oss  iaf för att slakta den som var värst å som vi inte fick in te slut.

Hade inga som helst problem att äta av den grisen.. troligen för att den varit så jävlig å ställt te me så mycket besvär för mej.

Har ju skaffat glasögon också :P Äntligen! Många som sagt åt mej att göra en synundersökning då jag ofta klagar på huvudvärk.. Vilket enligt mej själv är spänningshuvudvärk som inte beror på dålig syn. Men iaf så gjorde jag det å jag såg lite dåligt på långt håll å hade lite brytningsfel så här sitter jag nu å ser intelligent ut ;)

Faktiskt så är det väldigt skönt när jag kör bil å ser på tv.. det är mycket mer avslappnat för ögonen. Trodde de skulle ta en evighet att vänja sej för första dagen så fick jag ännu mer ont i huvuvet än vanligt å blev nästan yr av dem men nu,efter 3 dar, så är de sköna :) Jag gillar dem!

So long! ;)

Härliga Torsdag!

Sitter på jobbet just nu så jag kommer inte skriva mer än detta men det är torsdag å det är en bra dag :) På torsdagar brukar alltid min gubbe komma hem från jobb men denna veckan överraskade han mej å kom redan igår :) Yeeey!

Längre inlägg kommer ikväll ;)

Förövigt, jag har en gammal YouTube kanal "Traktorflickan" där man kan se mej på mina tidigare jobb som lastbilschafför :) Enjoy!

..När sommarn e som bäst!

Nu händer det lite grejer här på gårn! Idag har vi rivit halva ladugårn pga att det var i så dåligt skick att det snart hade rasat. Det är skönt att vi fått lite sånt undanstökat! Nu ska de bara sättas upp en vägg på den tomma gaveln så äre färdigt för i år där. Får vi see va vi hittar på te året, om vi ska bygga nytt fähus eller bygga ut åt andra hållet..

Vi har även projekt hundgård nu som egentligen skaa va klart imorrn :P hehe.. Men vi ska hämta nät imorrn å sen ska de väl gå hyfsat fort att sätta upp det å göra ett litet rum te honom inne i uthuset. Hoppas han klarar detta fint, att sitta i hundgård. Tycker det borde gå bra eftersom han är en jakthund å de är kända för att va rätt hårda å tåliga. Dock är våran Thor än så länge mer en soffhund än mördarmaskin ^^ Men de går nog bra!

Bild på rivningen  :)

Vädret har varit underbart heela semestern! Endast i dag typ som de varit lite kyligare, det märks juh att de snart är Augusti.. kvällarna är inte längre ljusa, löven börjar gulna, det blåser kyliga vindar.. Men va gör det när sommaren varit såå härlig !? Jag klagar inte!

Nu har jag morgondagen kvar sen ska ja jobba på Fredag, lördag ledigt, för då ska vi på bröllop!! Yeeey, de ska bli kul! :) Måndag åker jag å min "nygamla" vän Hanna till Ullared ;) Men sen blir de verkligheten igen. 

Måste bara säga hur glad jag är för att vi lagt gammalt groll bakom oss å blivit vänner igen, jag å Hanna! Hon bor nära mej också så det är lätt att ses :)

Passar fint att åka med henne å bada också när badkrukan te gubbe här hemma inte vill ;P

Har ju varit lite kass på de där me bilder, så här kommer även en bild på min älskade Thor :)

Puss Puss :)

Jojomensan, idag har de regnat en del. Kom en redig skur förut så jag å Thor fick gå in i veboden å kura en stund tills regnmolnet var förbi oss. Mysigt med regn ändå (om de inte varar så länge) Man kan sitta å mysa å höra det smattra på taket ^^

Andreas är iväg å jobbar en sväng i skogen så vi hittar på lite annat jag å Thor, först ritade vi lite för att de regna, sen gick vi en liten promenad å sen har vi burit ved i några timmar :) Eller vi å vi, Thor har mest bitit på alla vedträ men ändå :P

Vi åt Pizza till frukost som snälla Yvonne kom med, sen kom Martin också (Andreas bror) Så mitt vad om att gå ner 5 kg under semestern ser inte så ljust ut för tillfället.. Ligger nu på 62 nånting å ja ska ner till 58 :O Nej, det kommer inte att gå.

Men men, livet är till för att njutas å det finns fler dagar att gå ner på :P Hihi.

Jo jag håller på att trappa ner på mina mediciner nu också. Nu tar jag en halv tablett istället för en hel å det funkar väldigt bra hittills.. Men jag ska ta det långsamt så de inte blir som sist då jag slutade för hastigt å fick äckliga, läskiga utsättningssymptom :S Kanske, om jag har tur, att jag blir lite piggare när jag slutat :)

Det är SSRI preparat jag äter om någon undrar. De dumma medicinerna som gjort mej så trött å fet också!

Imorrn blir de te å baka en tårta för då ska vi på lite försenat födelsedagskalas för min älskade mamma som fyllde 5 juli :) Har dock inte köpt nån present te henne ännu :/ Lite svårt att hitta på nåt som hon vill ha/behöver. Om nån som läser detta har något tips på bra födelsedagspresent till en 59-årig mor så får ni gärna kommentera :)

Bäst ja går å duschar nu, de va typ... 4 dagar sen :p SOMMARLOV ^^

Nu har jag sett på massa bilder på Instagram (där jag håller till ofta) å blivit sådär provocerad å arg som jag alltid blir när jag ser något jag inte håller med om :P

Jag förstår inte alls grejen med att vara feminist! Nu är jag inte inläst på vad det faktiskt innebär men om jag ska utgå från det jag tror så tycker en feminist att vi alla ska ha samma chanser att påverka våra egna liv... MEN VA? Har vi inte det i landet Sverige? Alltså en kvinna å en man.. De har precis samma chanser att göra det de vill med sina liv. Det är fritt fram att plugga vad man vill, det är fritt fram att söka vilket jobb man vill, osv. Jag har aldrig i mitt 25 åriga liv stött på något som kan kallas för könsdiskriminering å då har jag ändå jobbat inom mansdominerade yrken! Förstår inte varför det ska masas å tjötas om allting. Den person som kan jobbet bäst får det, punkt slut. Vad är det att bråka om? Kvinnor som själva inte kan inse att de är fysiskt svagare å är därmed mindre lämpade på vissa jobb är juh bara dumma.

Om en kvinna får lägre lön än sin manliga kollega som utför exakt samma jobb så kan väl den kvinnan gå till sin chef å säga ifrån? De kvittar väl om de är kvinna eller man, orättvisa löner kommer alltid finnas å det enda sättet är att prata med den som sätter lönen, eventuellt slå en påk i huvvet på'n.

Okej, jag kanske flummar å inte har så mycket koll.. men jag har mina egna erfarenheter att utgå ifrån.

Har gått i skola med nästan enbart killar i klassen, jobbat på verkstad å som lastbilschaufför å aldrig, inte en enda gång, har jag känt mej dåligt behandlad pga att jag är tjej å inte kille! Jag har inte ens tänkt på mej själv som tjej, jag är en person å jag ska jobba lika bra som alla andra, klarar jag inte det så får jag bli bättre eller göra nåt annat.

Det är juh för tusan pinsamt för tjejer att bli inkvoterade, det är att förminska sej själv! Som om de vore ett handikapp att vara tjej..

Jag är en kvinna, jag snusar, jag rakar mej när jag själv vill, dvs sällan, jag kör traktor å har fler körkort än min karl. Låter som en feminist kanske men ALDRIG skulle jag påstå att jag inte behöver min karl, att jag skulle kunna bli brandman, att jag skulle passa bra som en slaktare. Nej, jag är född som jag är å så får det va.

Om alla gör så gott de kan så blir det ett utmärkt resultat! Det är väl bra att alla är olika å passar att göra olika saker!?

Just get the shit done!

Men hej!

Nu är det verkligen sommar, å vilken sommar! Är så otroligt lycklig över vårt semesterväder :) Det är 3 veckor kvar av semestern å jag håller tummarna för att det blir lika fint väder varje dag :P

Men dum som jag är så går jag runt här hemma i bikini å har inte på mej solkräm innan så förut när jag rensade ogräs så brände jag mej på ryggen å axlarna.. aj aj.

Förövrigt så är det en av mina favoritsysslor, att rensa ogräs alltså. Det är som en slags terapi för mej, så skönt å bara dra upp skiten å känna rötterna följa med (i bästa fall), skaka av gruset å sen se resultatet i form av en snygg grusgång eller rabatt :)

Grisarna, som ju har väldigt skär å känslig hud, bränner sej också lätt i solen å trots att de har mest träd i sin inhägnad så går de ibland fram i solen å de har allt blivit lite röda.

Sitter ute på altanen å skriver nu. Jag har mobilförbud idag, utmanade mej själv å Andreas hakade såklart på å ville slå vad om 1000kr att ja inte klarar mej en dag utan mobilen :P Så därför sitter jag nu å skriver istället då jag inte har så mycket annat för mej.

Luften är ljummen å grillen är tänd, det doftar sommar å gott. Fick en kall öl nyss :) mmmmm..

Lille Thor ligger just nu i mitt knä, man kan säga att han inte är den ende som njuter ^^

Vi har varit hemma våra två första semesterveckor, åkt runt lite te släktingar å vänner i närheten men imorgon ska vi till västkusten för att hälsa på Svärmor. Det är såhär jag vill ha min sommar. Inget flängande, inget mas, inga tåg, hotell eller tider att passa. Jag älskar att vara hemma på vår gård å leva somrigt lantliv å bara njuta.

Igårkväll gick vi en promenad å jag hittade nog Sveriges största smultron! Eller iaf de stösta jag har sett ^^ De var enorma, som en jordgubbe nästan. Å goda :) Mums.

Önskar att alla ni därute har en lika härlig sommar som jag har <3

Nu kommer det där inlägget där jag ska berätta om hela min historia om hur jag blev psykiskt sjuk men det är typ 38 grader varmt ute å jag har en varm hund i knät så vi får väl se hur långt de blir :P

Innan jag hade det underbara jobbet jag har nu så hade jag ett annat ganska härligt jobb, jag körde lastbil. Det är inget fel med det, men jag har nu i efterhand insett att det krävs ett speciellt sinne å ett speciellt liv för att kunna trivas med ett sådant jobb, det är mer än ett jobb, det är verkligen ett helt liv å det tar så mycket av ens tid å fritid att man måste älska det för att stå ut.

De första jobbet jag hade var på en flisbil, körde långa sträckor varje dag å gick upp klockan 02.00 för att börja 03.30 5 mil från där jag då bodde. Varannan vecka körde jag eftermiddag å då kom man istället hem runt 03-04. Alltså, vem mår bra av sådana tider?

När jag inte orkade längre å när jag blev lite oense me en kollega så bytt jag jobb till att istället bli anställd på familjeföretaget med min far å mina 3 farbröder. Tänkte att här blir de lugnare tempo å mer mänskliga arbetstider.. Men nja, de gick fint i början då jag jobbade i verkstaden å gjorde lite allt möjligt på deras gemensama gård/lantbruk/skogsbruk.. Sen var jag juh väldigt sugen på timmerbil å de hade en timmerbil men den körde bara min en farbror, vi kan kalla honom K.

Här ska jag flika in att mina farbröder är riktiga specialare, de är misstänksamma,  missunnsamma å de tror inte att någon än de själva kan göra något ordentligt, egentligen är de osäkra, rädda och gör allt för hitta någon "mindre" som de kan hacka på.

Så min farbror K lät mej alltså inte prova på att köra hans timmerbil, trots att jag då kört flera olika lastbilar under ca 2 års tid på mitt tidigare jobb.

Det blev så att företaget skaffade ytterligare en timmerbil (en gammal), då den som K hade kört gick sönder. När de sedan köpte in en helt ny bil så fick jag äntligen tillåtelse att prova köra kran å lasta lite virke på den gamla.

Gick väl hyfsat bra men under denna tiden hade mina farbröder tryckt ner mej så jag fick känslan av att aldrig riktigt duga, aldrig göra något riktigt bra, vilket ledde till att jag inte vågade så mycket, varken fråga eller prova på. Å det är väl det värsta som kan hända.

Så med den känslan, plus en prestationsångest från hell, som jag alltid haft.Är aldrig nöjd själv om det inte är perfekt, å när ingen annan säger till en att det man gör duger heller så blir man lätt lite depp.

Jobbade i 2 år drygt med dessa farbröder å speciellt K då som också körde lastbil.

Jag fick inte ta egna initativ, aldrig chansen att visa vad jag kunde, samtidigt som jag fick skäll för att inte tänka själv, alltså jag var så arg å ledsen på dem så jag kokade men vågade aldrig låta de komma ut.

Håller man känslor inne blir man stressad. 10-12 timmars jobb varje dag. Mackor hela dagen, micromat när man kom hem för att man var så trött. Körde en bil från 1700 talet typ som inte hade AC, kylskåp eller nåt som dagens moderna bilar har. Den gick sakta, alla andra lastbilschaufförer i området suckade då jag kom före, för att de gick juh sååå sakta allting.

Men det var inte tal om någon uppdatering för min del.. den gamla bilen duger gott åt den lilla odugliga tjejen typ. Dessutom är mina farbröder de mest konservativa i hela landet skulle jag tro! Åh herregud, jag blir arg bara jag tänker på det å jag tänker inte ens gå in på hur de lever.

Hur som helst, en varm sommardag då jag gått med stressen upp i halsen i 1 år så var jag på ett lossningsställe å gick ut ur hytten för att lossa spännbanden då jag plötsligt kände att hjärtat slog för fort, jag andades som jag sprungit en mil, händerna blev iskalla å jag tanken kom upp "Nu dör jag, jag får ingen luft, men kan inte sluta andas så här fort, det går inte!"

Klarade mej därifrån men var så rädd. Det var min första panikångestattack.

Sen kom de oftare å oftare å jag trodde att jag var dödssjuk. Känslan av att andas så mycket du kan men ändå inte få någon luft, fy va det är otäckt! Till slut låg jag bara hemma i sängen å spydde för att magen fått så mycket stryk av ångesten å stressen, fick inte i mej någon mat, trodde helt säkert att dödsdagen var nära. Min mor ringde mej å hon förstod att hon fik hämta mej.

"Åk till akuten, jag måste ha lugnande, jag dör" sa jag till min mor.

Som tur var förstod läkaren direkt att jag hade panikångest så jag fick mediciner men jösses vad det var jobbigt, tog nån månad innan medicierna hjälpte å under tiden blev jag deprimerad, fick biverkningar å tänkte på livet på ett sätt jag aldrig gjort förut. Tack vare en underbar kurator kunde jag förstå varför jag blev sjuk å vad jag var tvungen att ändra på.

Detta var 2 år sedan nu, jag äter fortfarande mediciner, jag får fortfarande ångest å svårt att andas ibland, tex om jag blir anfådd, går länge hungrig, eller stressar för länge. Kroppen har bra minne å tolkar det mesta som ett hot. Panikångest är samma känslor som ett hot, som att man blir jagad av en mördare, men det är bara i huvudet den mördaren finns. Det var min kropps sätt att sätta stopp för mitt leverne. Det är jag glad för! Men jag önskar mej medicinfri å lugn i själen.

Kom ihåg att ta hand om dej själv, för mej kom det tidigt för att jag är en väldigt tänkade människa som alltid pressar mej själv till det yttersta. ( Något jag ännu inte blivit helt bra på, prestationsångesten kommer nog aldrig lämna mej. ) men det kan komma när som helst i livet. Känner du dej stressad/pressad å har osunda relationer, Gör nåt åt det! Byt jobb! Bryt kontakter!

Gör det du mår bra av :) å kom ihåg, får du panikångest är du med största säkerhet en klok å intelligent människa eftersom de som tänker mest får det svårare. Du är aldrig ensam, å du är inte psykiskt störd, du har bara varit stark för länge.