Nu blev det så, att jag inte åkte med på någon bonusresa till Stockholm, och lika glad är jag för det. Har inte mått så bra i helgen så hur skulle de kännas att sitta där borta långt hemifrån med ett gäng som inte bryr sej värst om nån liten stackare som ligger med ångest.. Njah

Vet inte riktigt hur jag ska ens ställa mej till mitt befinnande just nu. Det går väldigt upp å ner, å egentligen är väl det ett bra tecken på att jag inte fastnar i ångesten som jag gjort de två tidigare omgångarn när jag slutat med mina  mediciner. I lördags fick jag agera chaufför på ett tungt släp efter personbil då jag va den enda i sällskapet som faktiskt hade körkortet till det. En liten liten stjärna i kanten till mej å lite stolt fick jag vara då. Men sen är det ju så... när jag inte mår hundra å sätter mej i bilen å ska köra, speciellt om nån annan är med så blir det sååå jobbigt. (Alla som haft ångest vet exakt vad jag pratar om, att köra bil är en sån "igångtriggare") Så där satt jag bak ratten å höll med krampaktigt tag å svettiga händer.. Det gick ju, men när jag kom hem var jag helt slut. Tur för mej så gav det med sej då jag kom hem och jag kunde njuta av kvällen hemma med min Andreas, glass å ett glas whiskey. Igår mådde jag också helt okej. Ända tills jag skulle gå å lägga mej, det är lixom som ett hinder man måste över.. kommer man kunna somna eller inte? Å jag blev lite orolig i magen redan innan så de va bäddat för en kaos natt. Å jag låg vaken å bara våndades i flera timmar... sådär runt 04 somnade jag iaf.. Oftast gör man ju det även om det känns som att man inte kommer sova mer i hela sitt liv. Dock blev jag helt matt av natten så jag fick snällt stanna hemma idag för att vila ut lite. Sov till typ 10.30 Det var tänkt att jag ändå skulle vara ledig idag fast bara halva dagen., Skulle jobba från 07 till 12. Imorgon har jag också tagit ledigt, av andra skäl.

Försökte skriva ner hur det kändes inatt, men det är så svårt att förklara:

Just nu pågår vad jag skulle vilja kalla en evighetspanikattack i min kropp.

Det börjar smått när jag ska lägga mej å eskalerar sen å nu efter 3 timmar finns det inget jag kan göra utan bara vänta på att det blir morgon så jag får gå upp å få nåt annat att tänka på. Det är som en lång tät serie med panikattacker. När det känns som att det är påväg bort å jag lägger mej tillrätta så börjar det igen. Omöjligt att somna alltså. Känns som om det inte finns tilläckligt med syre. Känns som att magen ska kvävas. Att magen ska explodera av för mkt luft.

Att jag ska få en hjälrnblödning för att jag anstränger mej så hårt för att inte anstränga mej. Varje liten muskel i kroppen knakar, är stela som pinnar. Vågar inte röra mej för mkt, då kan de bli värre.

Nu funderar jag på hur länge ja ska ge det.. innan jag går till läkare för att få nya mediciner, eller innan jag ringer psyk för att få en tid för KBT (kognitiv beteende terapi)

Jag som så gärna vill klara det själv denna gången! Blir så arg på allt! Jag vill leva mitt liv, inte ha detta som håller mej tillbaka eller håller mej isolerad! Älskar ju livet å allt omkring mej, varför måste jag vara en sån tänkande människa!? Varför kan inte jag också bara flamsa runt å ha kul? Nåja, det kanske ligger nåt i att Gud ger sina svåraste utmaningar till de starkaste..

Det enda som jag med säkerhet vet lindrar ångest är motion. Så nu har jag varit ute på en blåsig promenad med Thor å fler lär det väl bli idag.

Borde också börja rida på allvar.. Kanske ska ta å ringa till Färgelanda ridskola?

Hästar är ju som balsam för själen. Plus att det ger träning för kroppen. :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

För att börja där jag slutade.. mitt återbesök på Näl angående min MS var ganska positivt :) De hade hittat nya små fläckar i hjärnan men de trodde att dem hade uppkommit tidigare å eftersom jag är nästintill symptomfri så var det inget att oroa sej ...

Åh va trött ja blir!! Skrev nyss ett jätteeelångt inlägg å va nästan helt klar när datorn bara stängde av sej!! Behöver verkligen köpa en ny! Jaja, de blir inget riktigt inlägg idag då. Lika bra de för det skule ha blivit ett inlägg med mycket nega...

Hej hej hemskt mycket hej. Eftersom det finns såå mycket jag vill säga hela tiden å sååå många bilder jag vill dela så tänker jag ändå att det är en smartare lösning att börja använda denna bloggen lite mer å samtidigt inaktivera min facebook. (tro...

För att göra en lång historia kort... Mina domningar å pirrningar som jag skrev om i sist inlägg berodde visst på en riktig sjukdom å inte ångest. Gjorde magnetröntgen i December å sen vart de tyst så jag glömde typ bort de men i Januari fick jag en ...

Hej igen!   De blev lite bortglömt ett tag med bloggen men nu är jag tillbaka å så även medicinerna mot ångest. Ja, de blev tydligen för mkt för mej å jag var för sen att beställa tid hos psykolog så jag gick ner mej totalt ett tag men har nu kom...