Ibland, när jag har mina sämre perioder, då känns det som att varje dag är en kamp mot att överleva, eller iaf klara sej igenom dagen utan allt för mycket ångest eller panik. De dagarna minns jag knappt sen efteråt. De är som en dimma, jag kan göra saker utan att komma ihåg dem för allt jag tänker på är "Jag måste andas rätt, inte få panik nu, försök tänk rätt, prata inte med mej!, jag vill sova, tänk om mitt hjärta stannar, är de verkligen inget fel i bröstet eller på mina lugnor?" Å så håller det på.. ibland hela dagar. Nu vill jag tro att jag kommit så långt så jag kan tänka rätt å slippa få en panikångest-attack eftersom jag nu i flera dagar lyckats hålla dem undan.. men mitt i denna kamp mot mina egna tankar så pågår ju livet, å det vill jag inte missa!

För att få mej ur en sån ond tankespiral så ska det ganska mycket till men i lördags, då lyckades en go liten bebis vända på mitt mående bara genom att finnas :) När vi satt i bilen påväg till Andreas nyfödde brorsbarn så mådde jag riktigt piss, jag hade ont i magen och svalde luft för att jag hade ångest..tänkte mest på att de va bra att vi skulle till Uddevalla, då är det nära till akuten om jag måste ha hjälp.. (sjuka men vanliga tankar som kommer automatiskt när det känns som att bröstet ska sprängas) Kändes också till en början som att jag skulle svimma men då jag fick se den lille krabaten så fick jag en värme i hjärtat som sakta men säkert spred ett lugn i min kropp. Då kände jag mej bara lycklig att få se denne lille som precis kommit till världen och bara utstrålar värme å kärlek <3 Såå fint!!

Å hur går de me min mage då? Njaa.. Kände mej faktiskt lite förnärmad då läkaren direkt avfärdade min teori om Endometrios, det kunde tydligen inte va det om man hade mens :S  Känner att jag måste ta reda på mer om detta för det jag har läst bevittnar ju om hur vanligt det är att läkare feldiagnoserar å istället får man medicin för IBS (tarmsjukdom) eller UVI (urinvägsinfektion) å det var precis va min läkare gjorde också.. trodde att de va IBS. Så nu har jag tagit en himla massa prover å så fick jag några tabletter som jag ska prova men jag känner mej ändå lite tveksam. Får väl vänta å se va proverna säger nu då men.. Tycker inte att en tarmsjukdom ska orsaka ofrivillig barnlöshet ändå?... Å heller inte att jag får ont nästan bara vid ägglossning/mens.

Hmm...

När man ser en helt nyfödd liten bebis så önskar man mer än nåt annat att man kunde få sin egen <3

Ursäkta om jag äcklar nån me allt mensprat å sånt men jag tycker själv inte att de är nåt konstigt med det.

MEN!  jag är ingen Liv Strömqvist som tycker att man ska prata mer om vulva å vagina som jag hörde om på radion förut (mitt på dagen).. Den människan har ju fastnat i nåt slags Feminism-hets. Varför ska de pratas så mycket om det? Hon tom tyckte att de va orättvist mot kvinnor att det klottras mer manliga könsorgan än kvinnliga. Why?  o_O

Till sist, en bild på min "bebis" :)